Ska vi ta och struna i ansvaret idag?

Fredag kväll och idag har jag for jag och hämtade dottern fast det egentligen var maken som skulle hämta henne. Men jag kunde bara inte låta bli! Solen sken och värmde (tänkte direkt på D-vitaminet..) och hunden var hemma och längtade ut och jag längtade efter barnen. Då gjorde jag så att jag helt enkelt tänkte nä nu åker jag! Väl i bilen såg jag att jag hade stålhätteskorna ännu på mig - men ÄH strunt i det tänkte jag - och åkte till dagis!

Tänk att man kan känna då att man nästan smiter! Helt vansinningt! Vi (jag och en kompis) surrade om ansvarskänsla idag - eftersom vi som kvinnor ofta känner ansvar för att saker och ting blir genomförda! Men vi inser mer och mer att det inte ger mer i lönekuväret eller en fantastiskt karriär! Män kan ibland resonera annorlunda! Exempel: Tvärt om skiter det sig på jobbet med nåt projekt eller kan man bli uppsagd och få avgångsvederlag + nytt jobb på köpet - som en man uttryckte sig vid en diskussion om det inte känns tråkigt att bli uppsagd! En annan man har även sagt i en diskussion att man kan alltid "glömma saker". Jag tror inte att det skulle funka för kvinnor - eller så är det just det det gör!!!! problemet är bara att inte jag jobbar så utan jag känner Ansvar.. Hur dumt är inte det då?

Men när vi satt och funderade på saker kom vi fram med frågeställningen:

- Vad är det som drivit oss till den utbildningen och det jobben som vi har idag?

Ibland funderar jag om jag läste en civ. ing. bara för att visa för mig själv att jag är inte helt trög utan matte kan även jag! Gejjen är även att jag har inte försökt bevisa andra utan mig själv.. Men den drivkraften har verkligen skaffat mig en bra bas och ett jobb inom verkstadsindustrin och det är positivt. Positivt är också att olika problem människor möter utvecklar - men om problem är densamma så repeterar man bara!

Hängde ni med? Undrar om jag gjorde det! ;-)